Professor Alan Dyson menar att särskilt stöd inte förändrar så mycket i ett längre perspektiv. Om vi verkligen vill göra något åt problemet med att vissa barn inte lyckas, måste vi hjälpa familjerna och inte bara arbeta med undervisningen.
– Jag började som engelsklärare i en högstadieskola i London på 70-talet. Många av eleverna kom från socialt utsatta miljöer och jag blev intresserad av hur jag bäst kunde hjälpa dem att utvecklas i skolan. På den tiden var enda sättet att ge dem specialundervisning, så jag blev speciallärare.
– Så småningom upptäckte jag att det inte bara handlade om det individuella barnet. Skolorna var helt enkelt inte anpassade för att möta de här eleverna. Då började jag jobba med hur skolor fungerade och upptäckte att det också pågick saker utanför skolorna som vi måste ta hänsyns till. Även om jag nu forskar om utbildningssystem, så är eleverna precis desamma som de som fick mig att vilja bli speciallärare på 70-talet.
Du säger att behovet av särskilt stöd inte bara är en fråga för den enskilda eleven. Vad menar du med det?
– Naturligtvis måste vi tänka på hur vi kan hjälpa den enskilda eleven utifrån hans eller hennes förutsättningar. Men den enskilda elevens tillkortakommanden är inte den enda orsaken till att den inte klarar skolan. De flesta elever som det går dåligt för i skolan har inte något funktionshinder. De kommer från sociala förhållanden som gör att de har svårt att prestera bra. Det är alltså ingen mening att bara se till det individuella barnet, utan man måste också ta hänsyn till barnets sociala bakgrund.
På vilket sätt påverkar elevens bakgrund hur den presterar i skolan?
– En sak som vi vet betyder mycket är stödet hemifrån. Det viktigaste är kulturen i familjen; hur intresserade man är av utbildning, vilken tillgång man har till böcker och hur man talar med barnen. Det är mycket viktigare än skillnaden i kvalitet mellan skolor. Om vi verkligen vill göra något åt problemet med att vissa barn inte lyckas i skolan, måste vi hjälpa familjerna och inte bara arbeta med undervisningen.
I Sverige växer segregationen mellan skolor. Tror du att det kan leda till att fler elever behöver särskilt stöd?
– Jag som betraktar ert skolsystem utifrån tycker det är att det är väldigt sorgligt hur det utvecklas. Den växande segregationen mellan skolor kommer otvivelaktigt att leda till att det blir större ojämlikhet och att fler elever kommer att misslyckas. Det kommer att leda till att skolsystemet söker efter en lösning. Den enklaste lösningen är att knuffa in fler och fler elever i specialundervisning. Det sker alltid och överallt.
– I det korta perspektivet hjälper det men det i långa perspektivet betyder det ingenting eftersom problemet inte är den enskilda individen utan skolsystemet, barnets bakgrund och det samhälle där barnet lever.
